Lite historik…
Efter att varit mc-intresserad ända sedan unga år blev det till slut av att jag 1999 köpte min första motorcykel – en DragStar 650. En livsdröm hade gått i uppfyllelse. Då jag en gång i tiden med nöd och näppe (på absolut sista dagen) lyckades ordna körkort med mc-behörighet så var det rätt nervöst i början. Men jag tog det lugnt den första tiden och tog inga risker. Det var precis så kul som jag alltid trodde det skulle vara! Frugan var inte sen att haka på och tog körkort och köpte egen hoj samma år (åka bakpå var nog inget för henne…). Det var med en hel del ångest jag sålde min DragStar hösten 2003. Jag var mycket nöjd med den hojen men vill hinna åka ”stor hoj” i några år innan man blir lastgammal. ”Cubic is King” – eller vad de säger. Som sagt, jag hade haft 2000 jättetrevliga mil med DragStaren utan ett enda missöde – den gick som en klocka varenda meter! Jag var utan hoj en dryg vecka – ett ångestfyllt minne.
Min nya hoj – en Wildstar årsmodell 2000 – hade 700 mil på mätaren när jag köpte den i augusti 2003. Jag gjorde mitt livs impulsaffär och köpte den osedd från Bosses Bil i Luleå (!) efter att ha skummat nätet några dagar. Nåja, helt ”osedd” var den väl inte. Bosses Bil är kända för god service och ett hedersamt affärsmannaskap så de mailade mig bilder på hojen. Vidare så satte de mig i kontakt med förra ägaren så att jag kunde ställa de frågor som behövdes. De ordnade alla papper på nolltid och transport till Uppsala samma vecka.
Det var en rätt nervös ”senior-biker” som åkte upp från Stockholm för att hämta hem hojen. Min enda erfarenhet av WildStar bestod av en 20 minuters provtur hemma hos Yamaha-Center. Två år tidigare! Men jag var mentalt förberedd, solen sken, det var omkring 20 grader i luften och jag hade tittat på kartan och insett att gamla landsvägen skulle ta mig ända ned till Upplands Väsby innan det blev ordentligt med trafik. Dessutom skjutsade min far upp mig och skulle komma åkande efter.
För att göra en lång historia lite kortare så var hojen & jag goda kompisar långt innan vi nådde Väsby. Det var helt enkelt en sagolik kick. Inte brydde jag mig om att den var skitig som en endurohoj (den hade åkt ned på en öppen biltransport i busväder) och att det bara var en backspegel – jag var kung!!
